This is a good day :)
Been there, done that, messed around. I’m having fun don’t put me down :) har ni någonsin känt att man kommer från en annan planet än alla andra omkring dig, man tänker inte likadant, man har inte samma värderingar när man pratar om livet, man ser inte samma saker?
Jag läste en kompis blogg, där hon hade utvecklat varför man inte går ihop med alla. Varför man inte känner samma saker, eller när man ser samma bild så ser man olika grejer. Jag har accepterat att alla inte ser på livet på samma sätt som jag, jag vet hur jag vill leva mitt liv. Jag vill ha kul, jag vill göra allt jag kan göra, jag vill inte vakna upp vid 40 års ålder och tänka varför gjorde jag aldrig det. Jag ångrar hellre saker som jag gjort, ist för saker som aldrig blev av. Folk tycker då att man inte tar ansvar för sitt liv, det har jag hört många gånger om. Men det är precis det jag gör. Jag lever bara en gång, varför ska man anpassa sig till alla andra, försöka passa in när det ändå inte går?
Eller visst går det, man jag ser ingen anledning till varför man ska jobba på ett jobb man vantrivs med? eller varför man ska leva ett 7 - 16 jobb/liv när man egentligen bara vill utvecklas? Se nya saker och träffa nya människor där man kan utbyta livserfarenheter?
Jag har sagt att jag aldrig skulle vilja ha barn. Men det kan jag ta tillbaka på direkten, när jag väl står där och är riktigt riktigt kär och jag ser en framtid med den mannen som står brevid mig. När jag redan har försökt bränna alla broar som går och han fortfarande står kvar, ja då kanske kanske jag kan tänka tanken. Detta är precis samma sak när jag möter människor i min ålder som nästan bara gnäller på sitt liv, jag har lärt mig genom min nära att man alltid har ett val, och det blir alltid vad man gör det till. Och när man är 20 år, så kan man göra snesteg och bli förlåten på ett annat sätt än vad man kan göra när man är 40. Därför vid 40 års ålder ska man ha lärt sig genom en resa att livet är inte lätt, och att det alltid finns konsekvenser av allt man gör. Och jag tror att vid 20 ska man också ha fattat att det är alltid någon som blir kvar, fast man kanske inte vet hur stor konsekvensen blir. Jag kanske tänker fel? Jag är kanske från en annan planet?
Men det är så jag vill leva mitt liv, och förlåt jag kanske inte tar det ansvar jag borde. Men jag vet att jag bara lever en gång och jag tänker ta vara på det.
And one more thing, never regret anything that made you smile.
Have a lovely day every one ;))
Jag läste en kompis blogg, där hon hade utvecklat varför man inte går ihop med alla. Varför man inte känner samma saker, eller när man ser samma bild så ser man olika grejer. Jag har accepterat att alla inte ser på livet på samma sätt som jag, jag vet hur jag vill leva mitt liv. Jag vill ha kul, jag vill göra allt jag kan göra, jag vill inte vakna upp vid 40 års ålder och tänka varför gjorde jag aldrig det. Jag ångrar hellre saker som jag gjort, ist för saker som aldrig blev av. Folk tycker då att man inte tar ansvar för sitt liv, det har jag hört många gånger om. Men det är precis det jag gör. Jag lever bara en gång, varför ska man anpassa sig till alla andra, försöka passa in när det ändå inte går?
Eller visst går det, man jag ser ingen anledning till varför man ska jobba på ett jobb man vantrivs med? eller varför man ska leva ett 7 - 16 jobb/liv när man egentligen bara vill utvecklas? Se nya saker och träffa nya människor där man kan utbyta livserfarenheter?
Jag har sagt att jag aldrig skulle vilja ha barn. Men det kan jag ta tillbaka på direkten, när jag väl står där och är riktigt riktigt kär och jag ser en framtid med den mannen som står brevid mig. När jag redan har försökt bränna alla broar som går och han fortfarande står kvar, ja då kanske kanske jag kan tänka tanken. Detta är precis samma sak när jag möter människor i min ålder som nästan bara gnäller på sitt liv, jag har lärt mig genom min nära att man alltid har ett val, och det blir alltid vad man gör det till. Och när man är 20 år, så kan man göra snesteg och bli förlåten på ett annat sätt än vad man kan göra när man är 40. Därför vid 40 års ålder ska man ha lärt sig genom en resa att livet är inte lätt, och att det alltid finns konsekvenser av allt man gör. Och jag tror att vid 20 ska man också ha fattat att det är alltid någon som blir kvar, fast man kanske inte vet hur stor konsekvensen blir. Jag kanske tänker fel? Jag är kanske från en annan planet?
Men det är så jag vill leva mitt liv, och förlåt jag kanske inte tar det ansvar jag borde. Men jag vet att jag bara lever en gång och jag tänker ta vara på det.
And one more thing, never regret anything that made you smile.
Have a lovely day every one ;))
Kommentarer
Trackback
