.

En resa på 100 mil startar med ett steg... Jag håller huvudet över vattenytan, precis över. Jag drunknar så fort jag tappar fokus, när jag slutar fundera på vad jag har och hur bra mitt liv egentligen är. Då orkar jag inte ens gå upp på morgonen, och orkar inte göra mig fin och det finns dagar då jag inte ens går utanför dörren. Jag grinar över småsaker, igår var det kaffet som blev för kallt, idag är det att maten jag handlade igår hade ngn annan tagit för att laga gårdagens mat! Jag ligger på gränsen, för att bryta ihop totalt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0