Marie Kristina Nordgren

Det är tomma ord som fastnar, för att jag låter dom va kvar men jag har lovat den här gången att jag ska ge allt jag säger att jag har. Jag kanske stannar här och skriver, fast jag längtar bort och du vill att jag ska lämna men vi säger aldrig nåt. Du försöker ställa mig mot väggen men jag står aldrig still, för jag tror att livet just har börjat och det blir vad jag gör det till. Jag vet vad du tar för att stå kvar, när du har gett allting som dom säger att du har. När sista bussen har gått, när vi sagt god natt, när du rest och kommit hem och gått tillbaka igen.

god natt!