.
Det känns som att gå rakt in i solen, att falla fritt och att ge upp. Jag vet att jag inte är den enda som säger "jag bryr mig, jag finns här, jag tänker på dig och ring om det är något". Jag vet vad som måste göras, ändå sitter jag kvar här. Allt blir så svårt, jag försöker strida mot känslan men den är rädd och den spelar ett spel. Jag vet inte vad mer jag borde säga, om jag ens ska säga något mer. Även fast jag bara skulle vilja krama om dig och säga allt kommer bli bra, snart igen.
Kommentarer
Trackback
