.
Jag har ingen visdom, fundering eller något annat deppigt att skriva idag så jag ska avrunda lite lätt med att säga att jag önskar dig all lycka i framtiden. Mina tankar är hos dig! Sov gott alla underbara där ute!
.
Before you quit, try.
.
.
Det känns som att gå rakt in i solen, att falla fritt och att ge upp. Jag vet att jag inte är den enda som säger "jag bryr mig, jag finns här, jag tänker på dig och ring om det är något". Jag vet vad som måste göras, ändå sitter jag kvar här. Allt blir så svårt, jag försöker strida mot känslan men den är rädd och den spelar ett spel. Jag vet inte vad mer jag borde säga, om jag ens ska säga något mer. Även fast jag bara skulle vilja krama om dig och säga allt kommer bli bra, snart igen.
.
Måste man vilja ha det alla andra vill ha? Eller kan man välja att bara skita i vad de flesta tycker och gå en helt egen väg. Som ni alla redan vet, att tänka på vad livet har att erbjuda och vart man vill komma är en jobbig tanke som jag inte kan släppa.
Jag tänker nästan alltid på vad jag kan få ut av dagen, har jag kommit ett steg närmare mitt mål och hur gör jag dagen så bra som den verkligen kan bli, därför vi vet att bitterhet kommer man ingenstans med. Jag kan tänka på vad jag verkligen vill, ibland vill jag inget alls och ibland vill jag ha allt. Ni vet villa, volvo och barn. Men ibland tänker jag måste man verkligen ha det 7-16 jobbet och varje helg ledig. Eller kan man välja det "konstiga" om man bara känner sig nöjd så går allt bra, och duger det att bara vara nöjd eller ska man vara lycklig hela tiden?
Jag vet att man inte kan vara lycklig hela tiden, varje minut som går, alla har vi hinder att ta oss över. Men det går helt klart att vara lycklig en stor del av dagen. Men ska man bara sträva efter lycka eller vad vill man ha mer?
.
ett riktigt jävvvvla ASSSS! Måndagskänslan, lite lätt agressiv kanske!
.
.
Imorgon går jag in på mitt första och sista morgon vecka denna månaden, ska bli skönt att inte ha stressen att bli klar på kvällen för att få komma hem i rimlig tid. Så denna veckan är det 7 - 15 jobb :) SKÖNT!
Nu måste ni gå in på ettklickforskogen.se , RÄDDA DEN SVENSKA GAMMELSKOGEN! (Rädda världen utan att det kostar ett öre)
X x
.
När man beskriver sitt liv som ett dåligt förhållande, så skulle man kanske börja leta efter något nytt? Men när jag säger att det är som ett dåligt förhållande så vet vi alla att mesta dels av tiden så är det för bra för att vara sant, det är som en berg-o-dal-bana. Ibland vill man och kan man, ibland grinar man sig tills sömns, och allt kan ju inte vara bra jämt? Jag kan säga att jag är nöjd med mitt liv, men såklart när man känner att man blåser bort på väg till jobbet eller när man inte förstår varför man blir blöt när det regnar. Vem fel är det då? Jo jag lär nog mig aldrig fast det är ju faktiskt bara mitt eget fel. Men jag blir väldigt bitter, och det kan förstöra en hel dag.
Är det bara jag eller är hösten en svår period?
Nu är det äntligen fredag, och det kommer bli en kort helg. Slutar 23 imorgon (idag) och börjar vid 7 på måndag. Men skönt ska det bli att inte göra någonting alls igen :) Natti Natti!
.
Vi lever bara en gång. Vad är det värsta som kan hända?
Den frågan har jag ställt många gånger, jag har även trott att jag skulle kunna dö för en person, ni vet att man kan säga att dö istället för någon man älskar skulle vara det bästa sättet. Men vad är det värsta som skulle kunda hända i ens liv just nu, jag vet att många av mina vänner skulle säga att en nära går bort, att ens pojkvän försvinner eller att man förlorar det som betyder mest (familjen). Men det är inte många som skulle säga om jag (du, ditt, ens egens liv) mitt liv skulle gå i kras, jag menar visst gör det ont när man får höra att ens pojkvän inte älskar en längre men jag kanske låter känslokall men man kommer över det, det kan ta ett tag men det kommer alltid en dag då man känner att visst det var en sjukt bra tid i mitt liv och det är var synd att det gick som det gick, men en dag så kommer man le igen. Och det är samma sak med om man förlorar en nära vän i en olycka det gör ont, men man kommer ju fortfarande kunna le igen någon gång i livet, detta är faktiskt ganska sant? Så var är det värsta som skulle kunda hända?
För mig skulle det vara att få höra att jag har Hiv, eller en kronisk sjukdom som är ganska smutsig rykte i vårt samhälle. Jag sa en gång till min närmsta vän att jag skulle seriöst ta livet av mig ifall jag skulle få ett positivt test. Det värsta med det är att jag skulle inte kunna se hopp, jag vet ju att jag aldrig skulle kunna bli frisk igen även fast man inte har symtom och kan leva ett normalt liv så skulle jag fortfrande inte klara av att höra det. Jag vet att jag skulle fortfrande dö en smärtsam död, även fast det kanske skulle dröja i 70 år så skulle jag dö den smärtsamma döden den sjukdom innebär. Jag tror inte jag skulle kunna klara av att ha den vetskapen i hela livet.
Men det finns naturligtvis andra saker som är värre? Det måste det finnas! Så var gång det går emot en så ska man kanske försöka se förbi hindret, försöka se livet så positivt det går. Det finns alltid hopp, tro och kärlek! Och det finns alltid människor som har det värre än dig.
Jag tror livet precis har börjat och det blir precis vad jag gör det till. Ha en underbar söndagsnatt älskade vänner! Ta hand om varandra, ge hellre för mycket kärlek än ingen alls. Jag älskar er!
.
Tänkte skiva ett sentimentalt inlägg, men jag vet inte egentligen vad jag ska skriva. Det står ganska still, om jag ska vara ärlig. Jag tankar nya tankar men sakta som ni vet, jag kan tänka tills det knappt finns något kvar, ja du känner ju mig. Jag ska nog bara avrunda och ge mig emot laxarna istället därför detta går inge bra idag.
Jag saknar dig mindre och mindre, jag har glömt dig en vacker dag!
